Jag tänkte babbla lite om hur jag ser på det här med socker.
Det är faktiskt inte så länge jag hållit mig helt sockerfri. I min mat är jag ganska strikt och jag försöker hålla koll på hur mycket socker det är i allt. Just med maten har jag försökt vara medveten väldigt länge, då vi har småttingar här hemma så har det blivit viktigare och viktigare att tänka på såna här saker.
När vi skaffade barn så var vi enade om att hålla dem från socker så länge vi kunde, de kommer ändå utsättas för det så småningom. Nu har vår dotter fått smaka på något då och då innehållande socker, nån bulle, lite choklad, nån pepparkaka här och där, men vi är fortfarande medvetna och försöker så gott vi kan. Men det är svårt att neka om vi nu tillexempel skulle vara någonstans på fika m.m. Det är inte alltid lätt det här med hur man ska göra med barnen. Naturliga råvaror är ju ganska självklart och undvika socker naturligtvis. Men i ett sånt samhälle vi idag lever i så är det inte alltid så lätt och det är många gånger jag bitit mig själv i läppen för att jag tycker en sak men faktiskt inte orkat ta diskussionen, trots att det är mina barn.
Har du barn? Hur gör ni i din familj?
Men åter till mig, jag mår faktiskt så otroligt mycket bättre utan socker och sötsaker. Jag vet, för jag känner (äntligen!!) min kropp så pass väl efter att ha bott i den i 27 år. Jag vet nu vad som triggar mig, vad jag får enorma sockerkickar av och vad jag klarar av att äta för att det är gott, utan att ge mig ett maniskt sötsug.
Bara för att jag försöker äta sockerfritt så tycker jag inte det är okej med artificiella sötningsmedel. Jag dricker allra helst kolsyrat smaksatt vatten, ICAs päronvatten är en favorit, än att dricka zero eller light drycker. Jag sötar hellre med honung, stevia, sukrin numera.
Hur tänker du kring det här?
Kram på dig!
Det som socker passar allra bäst på är nog som dekoration på läppar.........
Fotot är mitt eget (Fotograf Pollypix) med lillsyrran som modell. www.facebook.com/pollypix
No comments:
Post a Comment